Utförsåkningen

Nu kommer fortsättningen på gårdagens spännande berättelse. :)

När vi kom fram till Björkliden blev vi indelade i stugor och jag bodde med mina kamrater AK, Malin och Elli. Sedan fick vi klassa oss själva på en skala från 1-4 där 4 betydde mycket duktig och ett inte särskilt duktig, det var på längdskidåkningen vi skulle skatta oss själva. Jag valde då först att säga att jag var en etta men blev övertalad av mina kompisar att ändra till en tvåa, senare under första lektionen kände jag dock att ettorna nog var lagom för mig ändå så jag hängde mest med dom. Men ettorna och tvåorna hade nästan alla sina lektioner tillsammans så det spelade ingen större roll. Vi hade längdskidåkning från 8-9.30 varje morgon. Sedan hade vi även ett eftermiddagspass med längdskidåkning från 16-17.30. Däremellan åkte vi utförsåkning och snowboard.

Även i utförsåkningen fick vi skatta oss själva och då tyckte jag att jag var en tvåa. Men min lärare höll inte med och satte mig i grupp 1, han sa att jag låg någonstanns mellan 1-2. Med resultatet i handen så hade jag utan tvekan kunnat vara en tvåa. Jag tror att min lärare hade kvar bilden av mig när jag ramlade på turskidorna under turen i alla nedförsbackar och därför trodde att jag inte skulle vara särskilt bra på alpint. Men grejen är att det är sjukt stor skillnad på att åka utför med ett par långa smala turskidor jämfört med korta och breda utförsskidor. Jag testade knäna och var lite försiktig första åket men sen körde jag på utan problem trots att det var 10 år sedan jag åkte senast. Så grupp 1 blev lite för låg nivå för mig men jag ser ändå vissa fördelar med det för jag har lärt mig så otroligt mycket nybörjarpedagogik och bra övningar som jag skulle kunna köra med nybörjare. Det var dock tråkigt att aldrig få åka i dom brantare backarna, jag tycker ju om när det går fort! :) På eftermiddagarna hade vi i alla fall valbara pass, då fanns det t.ex. telemarksåkning, carving, snowboard, längdskidåkning, utförsåkning fortsättning och utförsåkning avancerad nivå att välja på. Då valde jag utförsåkning fortsättning och då fick jag åka upp i dom brantare backarna, det var skitkul!! :D

Vi hade en lektion snowboard, jag hade aldrig åkt innan. Det var svårt! Jag valde att ta ett valbart pass med snowboard direkt efter min snowboardlektion för att få fortsätta träna och till slut klarade jag i alla fall av att svänga åt båda hållen. Knappliften var skitsvår, jag klarade det på tredje försöket och då var jag riktigt stolt! Men då hade jag slagit knäna blå dom tidigare försöken. Ankarliften däremot var lätt som en plätt med snowboard. Man blev väldigt blåslagen under dessa pass och dagen efter gjorde det ont både här och där. En tjej ramlade och slog sin svanskota så illa att hon inte kunde åka nå mer den dagen.

Vi hade schemalagda pass från kl8 på morgonen till 17.30 på kvällen. Ni förstår att man var ganska så slut på kvällarna. Vi fick buffé till både frukost, lunch och middag. Den var väl god men ganska enformig. En kväll när vi var på afterskii så såg vi att Markus Hellner satt vid ett av borden. Ni vet han som tog OS guld i stafetten och i dubbeljakten! Han var tydligen där på semester.

Näst sista dagen var jag verkligen helt slut i kroppen, framförallt i knäna. Varje gång jag kom ut i backen fick jag lixom olja igång knäna innan jag kunde börja svänga. När vi kom till längdpasset kl16 på den näst sista dagen så trodde vi att det skulle vara någon form av avslutning med lekar men då slängde dom istället ut oss i 6km spåret. Jag var sååå trött!! När jag äntligen kom i mål var jag gråtfärdig och det fanns ingen som helst energi kvar i kroppen.

Sista dagen hade vi examinationer. Då skulle man leda två klasskamrater i antingen läng, snowboard eller utförsåkning. Jag blev tilldelad utförsåkning och jag fick till en mycket bra lektion anser jag själv. Hehe! :)

Det var skönt att komma hem sen eftr två veckorsskidåkning. Man var ganska mätt på det då. Det har varit sjukt kul och en otrolig upplevelse på många sätt men ni som tror att jag har varit på semester ni misstar er. ;) När jag kom hem tyckte mamma att jag hade blivit mager och när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner 2kg. Och då hade vi ändå ätit hela tiden, jättemycket mat och en massa godis dessutom. Vi måste ha förbränt hur mycket som helst under all träning vi hade.

Vi var ju två grupper som hade drabbats av kräksjukan på turen och när vi kom till Björkliden fick vi höra att folk från andra skolor och företag låg sjuka där också. Så det gick bara några dagar och sen var folk från andra grupper i min skola också sjuka. Kräksjukan förföljde oss under hela veckan, det var alltid en ny person som hade insjuknat varje dag. Till slut stängde restaurangen ner buffén för att minska spridningen. På tågresan hem var det en tjej i min parallellklass som spydde och mådde illa hela resan. Tydligen är det flera av mina skolkamrater som legat sjuka nu när vi är hemkomna också. Så än är det inte över. Vi har dragit med oss denna aggressiva vinterkräksjuka till Stockholm nu. Watch out!

This entry was posted on onsdag, april 14th, 2010 at 17:45 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

One Response to “Utförsåkningen”

  1. april 14th, 2010 at 21:10

    Åsa says:

    Vilka veckor du haft. Låter helt underbart. Men jag förstår att det absolut inte var ngn semesterresa utan mycket jobb och slit. Men gud vad mycket du har fått lära dig. Om jag varit med skulle jag ha provat på telemarkåkning. Det ser så himla häftigt ut. Skulle vilja lära mig det ngn gång.

Leave a Reply