Jag ska berätta lite om fjällen. Bilder kommer imorgon för då är jag ledig och har tid att fixa med sånt. :) I alla fall.. efter den långa tågresan på typ 18 timmar kom vi fram till Kiruna. Därifrån fick vi åka buss till ett ställe som heter Nikkaloukta (vet inte hur det stavas) och därefter fick vi åka skoter till Kebnekaise. När vi kom fram dit så skulle vi ut och testa skidorna. Vi gick ganska brant uppför berget, det gick bra. Men sen när vi skulle ner igen så gick det INTE bra! Jag ramlade hela tiden och jag menar verkligen heeeela tiden. Det gick lixom inte att ploga, särskilt inte med högerskidan (mitt dåliga knä). Jag var typ gråtfärdig till slut för alla andra fick stå och vänta på mig hela tiden. Och som om det inte räckte så märkte jag när jag hade kommit in att mina byxor hade spruckit i hela grenen! Alltså värsta hålet! Så jag fick sätta mig och sy (jag hade sykittet med mig) och sedan tejpa med silvertejp på insidan. Den kvällen ville jag bara åka hem igen, jag tänkte att hela turen skulle bli som den första dagen.

Nästa dag skulle vi tolka efter skoter och sedan gå på tur från Kebnekaise till Sälka, den sträcka som vi skulle gå var ca 1,2 mil. I början innan vi skulle tolka var det branta nedförsbackar och jag ramlade återigen och denna gång i djupsnö så jag kom ju fan inte upp! Jag fick knäppa av mig ryggsäcken och allting för att kunna komma upp och detta hände typ tre gånger. Så när jag kom ner var jag helt slut. Då skulle vi tolka efter en skoter, det betyder att man håller i ett rep och åker på skidor efter skotern. Men min lärare tyckte nog att jag såg helt färdig ut för han sa att jag fick åka i skotervagnen om jag ville och då valde jag att göra det. Det var tur för det var tydligen jobbigt att tolka. Resten av turen till Sälka gick i alla fall skitbra, det var ju lixom mest plan mark och inte så många nedförsbackar. I efterhand kan jag tycka att det var rätt dumt av min lärare att skrämma upp mig på det sättet första dagen för de backarna var absolut inte ens i närheten av hur turen faktiskt såg ut. Det var strålande sol och snötäckta fjäll. Den kvällen kände jag mig så lycklig för att det hade gått så bra, jag hade ju verkligen tappat självförtroendet helt dagen innan.

Men nu började mardrömmen. Den natten vaknade jag med migrän och kände dessutom att jag mådde lite illa, det brukar jag inte göra när jag har migrän. Någon timme senare vaknade Anna-Karin och var tvungen att springa ut och kräkas. Morgonen därpå fick jag klä på mig snabbt som faan för jag var så dålig i magen att jag var tvungen att kuta ner till dasset (100 meter bort). Sedan fick vi höra att en till tjej i min grupp hade mått illa och haft spykänslor hela natten, plus att typ 4 personer från den andra gruppen som sov i stugan bredvid hade varit magsjuka hela natten. Då förstod jag att illamåendet inte hade haft något med migränen att göra. Inom några timmar blev fler och fler sjuka, det slutade med att av 20 personer var det bara 4 stycken som hade klarat sig från spysjukan. Vi spekulerade kring allt ifrån vattnet i brunnen till maten vi ätit eller om en klasskompis som legat sjuk i vinterkräksjukan innan vi åkte hade smittat oss. Sedan fick vi höra av stugvärden att Kebnekaise fjällstation hade stängt på grund av vinterkräksjukan och skulle saneras. Då förstod vi att vi hade fått det där. Det hade tydligen visats på riksnyheterna till och med. Det är ju lixom inte ens roligt att vara magsjuk hemma, hur tror ni då att det var när det inte fanns rinnande vatten, det var 100 m djupsnö och svinkallt ner till utedasset, ingen el och ingen mottagning på mobilen. My god! Vi fick lov att ligga still i Sälka i två och ett halvt dygn innan vi kunde ta på oss skidorna och åka igen. Då fick vi ändra planen så istället för att förstätta 2,2 mil till Alisjaure som vi skulle ha gjort fick vi vända och gå tillbaka mot Kebnekaise och stanna på en fjällstation mitt emellan Kebnekaise och Sälka – Singi. Den sträckan var bara 1,2 mil, våra lärare resonerade så att vi inte hade orkat gå den dubbelt så långa sträckan åt andra hållet eftersom vi inte hade någon energi kvar efter att ha spytt och bajsat i flera dagar.

Turen till Singi gick bra och vi knallade på i högt tempo, alla var ganska rastlösa vid det laget. Dagen efter gick vi vidare till Kebnekaise där vi blev upplockade med skoter till Nikkaloukta och därifrån fick vi åka buss igen. Nu skulle vi bege oss mot Bjärkliden där vi skulle åka längdskidor och alpint i en vecka. Jag berättar om det imorgon för nu blev det här så långt. :) Sammanfattningsvis (om man bortser från kräksjukan) så var turen en otrolig upplevelse i fantastiskt vacker natur. Jag skulle gärna göra om det.