Jag har fixat en ny blogg.

cirkustigerbrand.blogg.se

Jag var inte riktigt nöjd med den här sidan på grund av att jag inte kan skapa min egen design plus att det är krångligt att se statistik mm. Vi får väl se om jag blir nöjd med min andra annars kanske jag kommer tillbaka. :)

Igår fyllde mamma 50 år. Fast hon hade helst velat gömma sig i skogen någonstans och bara glömma bort det. Hon har varit jätte pessimistisk till det hela. Jag förstår inte grejen, det är ju bara en födelsedag? Det verkade i alla fall som tt hon hade ganska trevligt igår. Vi åt middag och fikade och hon fick en dyr kaffemaskin i present. Den hade en instruktionsbok som var lika tjock som bibeln men pappa trodde ändå att han skulle kyckas koka kaffe direkt utan att läsa. Nejdu, han fick ge upp och koppla in den gamla kaffebryggaren igen. Sen lyckades Rickard brygga en kanna i den nya ändå, Rickard av alla lixom. Han dricker inte ens kaffe. Men han tyckte det var kul att hålla på med den där. Han kanske borde bli barista?

Nu kommer mamma och pappa snart och hämtar mig, vi ska åka och kolla på någon soffa. Sen kanske vi ska till Granngården också. Ikväll ska jag och Mats ut och äta med Malin och Hampus för Malin fyller år imorgon. Vi ska till Fridays, det brukar alltid vara gott. Malin kommer och hämtar oss vid femtiden. Skönt att åka bil in.

Imorgon blir det ännu ett partaj. Först ska jag jobba och sen på tjejmiddag hos Sändy som fyllde år förra helgen. Det är många kalas nu. :)

Mats har lämnat tillbaka pappas kamera till pappa utan att fråga mig. Jag har ju inte hunnit ladda upp bilderna! Så tyvärr blir det inga bilder idag heller.

Nu kommer fortsättningen på gårdagens spännande berättelse. :)

När vi kom fram till Björkliden blev vi indelade i stugor och jag bodde med mina kamrater AK, Malin och Elli. Sedan fick vi klassa oss själva på en skala från 1-4 där 4 betydde mycket duktig och ett inte särskilt duktig, det var på längdskidåkningen vi skulle skatta oss själva. Jag valde då först att säga att jag var en etta men blev övertalad av mina kompisar att ändra till en tvåa, senare under första lektionen kände jag dock att ettorna nog var lagom för mig ändå så jag hängde mest med dom. Men ettorna och tvåorna hade nästan alla sina lektioner tillsammans så det spelade ingen större roll. Vi hade längdskidåkning från 8-9.30 varje morgon. Sedan hade vi även ett eftermiddagspass med längdskidåkning från 16-17.30. Däremellan åkte vi utförsåkning och snowboard.

Även i utförsåkningen fick vi skatta oss själva och då tyckte jag att jag var en tvåa. Men min lärare höll inte med och satte mig i grupp 1, han sa att jag låg någonstanns mellan 1-2. Med resultatet i handen så hade jag utan tvekan kunnat vara en tvåa. Jag tror att min lärare hade kvar bilden av mig när jag ramlade på turskidorna under turen i alla nedförsbackar och därför trodde att jag inte skulle vara särskilt bra på alpint. Men grejen är att det är sjukt stor skillnad på att åka utför med ett par långa smala turskidor jämfört med korta och breda utförsskidor. Jag testade knäna och var lite försiktig första åket men sen körde jag på utan problem trots att det var 10 år sedan jag åkte senast. Så grupp 1 blev lite för låg nivå för mig men jag ser ändå vissa fördelar med det för jag har lärt mig så otroligt mycket nybörjarpedagogik och bra övningar som jag skulle kunna köra med nybörjare. Det var dock tråkigt att aldrig få åka i dom brantare backarna, jag tycker ju om när det går fort! :) På eftermiddagarna hade vi i alla fall valbara pass, då fanns det t.ex. telemarksåkning, carving, snowboard, längdskidåkning, utförsåkning fortsättning och utförsåkning avancerad nivå att välja på. Då valde jag utförsåkning fortsättning och då fick jag åka upp i dom brantare backarna, det var skitkul!! :D

Vi hade en lektion snowboard, jag hade aldrig åkt innan. Det var svårt! Jag valde att ta ett valbart pass med snowboard direkt efter min snowboardlektion för att få fortsätta träna och till slut klarade jag i alla fall av att svänga åt båda hållen. Knappliften var skitsvår, jag klarade det på tredje försöket och då var jag riktigt stolt! Men då hade jag slagit knäna blå dom tidigare försöken. Ankarliften däremot var lätt som en plätt med snowboard. Man blev väldigt blåslagen under dessa pass och dagen efter gjorde det ont både här och där. En tjej ramlade och slog sin svanskota så illa att hon inte kunde åka nå mer den dagen.

Vi hade schemalagda pass från kl8 på morgonen till 17.30 på kvällen. Ni förstår att man var ganska så slut på kvällarna. Vi fick buffé till både frukost, lunch och middag. Den var väl god men ganska enformig. En kväll när vi var på afterskii så såg vi att Markus Hellner satt vid ett av borden. Ni vet han som tog OS guld i stafetten och i dubbeljakten! Han var tydligen där på semester.

Näst sista dagen var jag verkligen helt slut i kroppen, framförallt i knäna. Varje gång jag kom ut i backen fick jag lixom olja igång knäna innan jag kunde börja svänga. När vi kom till längdpasset kl16 på den näst sista dagen så trodde vi att det skulle vara någon form av avslutning med lekar men då slängde dom istället ut oss i 6km spåret. Jag var sååå trött!! När jag äntligen kom i mål var jag gråtfärdig och det fanns ingen som helst energi kvar i kroppen.

Sista dagen hade vi examinationer. Då skulle man leda två klasskamrater i antingen läng, snowboard eller utförsåkning. Jag blev tilldelad utförsåkning och jag fick till en mycket bra lektion anser jag själv. Hehe! :)

Det var skönt att komma hem sen eftr två veckorsskidåkning. Man var ganska mätt på det då. Det har varit sjukt kul och en otrolig upplevelse på många sätt men ni som tror att jag har varit på semester ni misstar er. ;) När jag kom hem tyckte mamma att jag hade blivit mager och när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner 2kg. Och då hade vi ändå ätit hela tiden, jättemycket mat och en massa godis dessutom. Vi måste ha förbränt hur mycket som helst under all träning vi hade.

Vi var ju två grupper som hade drabbats av kräksjukan på turen och när vi kom till Björkliden fick vi höra att folk från andra skolor och företag låg sjuka där också. Så det gick bara några dagar och sen var folk från andra grupper i min skola också sjuka. Kräksjukan förföljde oss under hela veckan, det var alltid en ny person som hade insjuknat varje dag. Till slut stängde restaurangen ner buffén för att minska spridningen. På tågresan hem var det en tjej i min parallellklass som spydde och mådde illa hela resan. Tydligen är det flera av mina skolkamrater som legat sjuka nu när vi är hemkomna också. Så än är det inte över. Vi har dragit med oss denna aggressiva vinterkräksjuka till Stockholm nu. Watch out!

Jag ska berätta lite om fjällen. Bilder kommer imorgon för då är jag ledig och har tid att fixa med sånt. :) I alla fall.. efter den långa tågresan på typ 18 timmar kom vi fram till Kiruna. Därifrån fick vi åka buss till ett ställe som heter Nikkaloukta (vet inte hur det stavas) och därefter fick vi åka skoter till Kebnekaise. När vi kom fram dit så skulle vi ut och testa skidorna. Vi gick ganska brant uppför berget, det gick bra. Men sen när vi skulle ner igen så gick det INTE bra! Jag ramlade hela tiden och jag menar verkligen heeeela tiden. Det gick lixom inte att ploga, särskilt inte med högerskidan (mitt dåliga knä). Jag var typ gråtfärdig till slut för alla andra fick stå och vänta på mig hela tiden. Och som om det inte räckte så märkte jag när jag hade kommit in att mina byxor hade spruckit i hela grenen! Alltså värsta hålet! Så jag fick sätta mig och sy (jag hade sykittet med mig) och sedan tejpa med silvertejp på insidan. Den kvällen ville jag bara åka hem igen, jag tänkte att hela turen skulle bli som den första dagen.

Nästa dag skulle vi tolka efter skoter och sedan gå på tur från Kebnekaise till Sälka, den sträcka som vi skulle gå var ca 1,2 mil. I början innan vi skulle tolka var det branta nedförsbackar och jag ramlade återigen och denna gång i djupsnö så jag kom ju fan inte upp! Jag fick knäppa av mig ryggsäcken och allting för att kunna komma upp och detta hände typ tre gånger. Så när jag kom ner var jag helt slut. Då skulle vi tolka efter en skoter, det betyder att man håller i ett rep och åker på skidor efter skotern. Men min lärare tyckte nog att jag såg helt färdig ut för han sa att jag fick åka i skotervagnen om jag ville och då valde jag att göra det. Det var tur för det var tydligen jobbigt att tolka. Resten av turen till Sälka gick i alla fall skitbra, det var ju lixom mest plan mark och inte så många nedförsbackar. I efterhand kan jag tycka att det var rätt dumt av min lärare att skrämma upp mig på det sättet första dagen för de backarna var absolut inte ens i närheten av hur turen faktiskt såg ut. Det var strålande sol och snötäckta fjäll. Den kvällen kände jag mig så lycklig för att det hade gått så bra, jag hade ju verkligen tappat självförtroendet helt dagen innan.

Men nu började mardrömmen. Den natten vaknade jag med migrän och kände dessutom att jag mådde lite illa, det brukar jag inte göra när jag har migrän. Någon timme senare vaknade Anna-Karin och var tvungen att springa ut och kräkas. Morgonen därpå fick jag klä på mig snabbt som faan för jag var så dålig i magen att jag var tvungen att kuta ner till dasset (100 meter bort). Sedan fick vi höra att en till tjej i min grupp hade mått illa och haft spykänslor hela natten, plus att typ 4 personer från den andra gruppen som sov i stugan bredvid hade varit magsjuka hela natten. Då förstod jag att illamåendet inte hade haft något med migränen att göra. Inom några timmar blev fler och fler sjuka, det slutade med att av 20 personer var det bara 4 stycken som hade klarat sig från spysjukan. Vi spekulerade kring allt ifrån vattnet i brunnen till maten vi ätit eller om en klasskompis som legat sjuk i vinterkräksjukan innan vi åkte hade smittat oss. Sedan fick vi höra av stugvärden att Kebnekaise fjällstation hade stängt på grund av vinterkräksjukan och skulle saneras. Då förstod vi att vi hade fått det där. Det hade tydligen visats på riksnyheterna till och med. Det är ju lixom inte ens roligt att vara magsjuk hemma, hur tror ni då att det var när det inte fanns rinnande vatten, det var 100 m djupsnö och svinkallt ner till utedasset, ingen el och ingen mottagning på mobilen. My god! Vi fick lov att ligga still i Sälka i två och ett halvt dygn innan vi kunde ta på oss skidorna och åka igen. Då fick vi ändra planen så istället för att förstätta 2,2 mil till Alisjaure som vi skulle ha gjort fick vi vända och gå tillbaka mot Kebnekaise och stanna på en fjällstation mitt emellan Kebnekaise och Sälka – Singi. Den sträckan var bara 1,2 mil, våra lärare resonerade så att vi inte hade orkat gå den dubbelt så långa sträckan åt andra hållet eftersom vi inte hade någon energi kvar efter att ha spytt och bajsat i flera dagar.

Turen till Singi gick bra och vi knallade på i högt tempo, alla var ganska rastlösa vid det laget. Dagen efter gick vi vidare till Kebnekaise där vi blev upplockade med skoter till Nikkaloukta och därifrån fick vi åka buss igen. Nu skulle vi bege oss mot Bjärkliden där vi skulle åka längdskidor och alpint i en vecka. Jag berättar om det imorgon för nu blev det här så långt. :) Sammanfattningsvis (om man bortser från kräksjukan) så var turen en otrolig upplevelse i fantastiskt vacker natur. Jag skulle gärna göra om det.